Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visor - Bellman. Vid bystaftäckningen å Lorensberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, bättre tid kunde knappast tänkas, att ge åt Bellman sin hyllnings skatt, än den när dagen och morgon länkas med solens ked, utan spår af natt. . . Hvem har som han väl förstått besjunga naturens skönhet i sommarljus, i stanser, lefvande, evigt unga: idyll med kärlek och ädelt rus?
Visst slog ibland, och rätt hårdt, på rutan fru Sorg, som ingen väl undgå kan; men då slog sångarn ett slag på lutan, och — strax fick kärringen slag och svann. Så har hans diktning, hans snilles flöden, hans humors gull, om än hjärtat blödt, oss lärt att le åt och älska döden, bekymren se i ett rosenrödt.
Ja, skratten I, mina barn och vänner, ty glädjen firar en fest i dag, och töm kristallen, om törsten bränner, men drick med Bellmanianskt behag; blir drufvan måttligt ur bägar’n njuten, blir ljufligt fluidum hvarje tår. . . och ingen klok köpslår om minuten i Bacchi lag och när stämning rår.
Att skildra Bellman mig icke tvinga
— ack, »hvem är ej som vår broder minns» Därtill förmågan är allt för ringa, och bättre tolkar ibland oss finns. . .
Men kunde jag, som jag ville, dikta, för denne kung kvad en sång jag då, som kungasångerna skulle rikta och svenska hjärtan i djupet gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
