Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-8
Det kväljde henne att se deras glupskhet, och
jag tyckte också, det var motbjudande.
Då vi riktigt blifvit man och hustru, gräto vi
båda två, — vi sutto på sängen och omfamnade
hvarandra och gräto och skrattade i vår stora och
oväntade glädje. Vi sofvo inte en blund, utan
bara kysstes och språkade om, hur vi skulle
inrätta vårt lif, — för att kunna se hvarandra
tände vi ljuset.
Hon sade till mig, i det hon slog sina mjuka
armar omkring mig:
»Vi skola lefva så, att alla hålla af oss! Det
är godt att få vara hos dig, Matvej!»
Vi voro bägge två som rusiga af lycka, och jag
sade till henne:
»Måtte Gud krossa mig, om du någonsin genom
mitt förvållande får gråta andra tårar, Olga!»
Och hon sade:
»Jag tar emot hvad som helst af dig, jag skall
vara dig mor och syster, du min ende vän!»
Vårt lif förflöt som i en salig yra. Mitt arbete
skötte jag, som det föll sig, såg ingenting
omkring mig och ville ingenting se, skyndade mig
alltid hem, så fort jag kunde, och var ute och
gick med min hustru på fälten eller i skogen.
Jag påminde mig gamla tider och skaffade hem
fåglar, vår stuga var ljus och glad, öfverallt på
väggarne hängde burar, fåglarne sjöngo. Min
stillsamma lilla hustru lärde sig hålla af dem, och
när jag kom hem, talade hon om för mig, hvad
blåmesen gjort, och hur domherren sjungit.
Om kvällarne läste jag i Helgonlegenderna, men
för det mesta berättade jag om min barndom, om
Larion och Savelko, hur de sjöngo och talade om
Gud, om den h alffånige Ylasi, som nu var död
ja, jag talade om allt, hvad jag visste, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
