- Project Runeberg -  En bikt /
107

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

»Jag vill bli uppassare.»

Han frågade i sträng ton:

»Hvarför det, dumbom? Att vara pä kontoret
är ju både lättare och mera hedrande!»

Men jag stod fast vid mitt beslut.

Han böjde ner hufvudet och funderade.

»Du skall få din vilja fram», sade han slutligen.
»Du är en besynnerlig kurre, man får lof att ha
ögonen på dig–Hvem vet, hvad det är
fölen eld, som brinner inom dig, hvem kan veta det?
Gack i frid!»

Jag begaf mig ut i skogen.

Det var vår då, en kylig april.

Det var ett mödosamt arbete, ty skogen var
uråldrig, och rötterna gingo djupt och voro vidt
utgrenade. Det var att gräfva och hugga, allt
hvad man orkade, sedan skulle hästen försöka
rycka loss stubben, men fast han drog af alla
krafter, lyckades han endast slita af seldonen.
Redan vid middagstiden värkte det i alla leder,
och hästen stod där skälfvande och skumbetäckt
och såg på mig med sina runda ögon, som om
ban ville säga:

»Jag kan inte, bror lille, det är så svårt!»

Jag strök honom och klappade honom på halsen.

»Jag ser det!» sade jag. Och så var det att
hugga och gräfva på nytt, och hästen såg på, riste
på sig och ruskade på hufvudet. Hästarne äro
kloka djur, — jag tror, att de se det meningslösa
i all mänsklig verksamhet.

Yid denna tid hade jag ett sammanträffande
med Michail, och det höll på att sluta illa för oss
båda. Jag gick en dag efter middagsmåltiden till
arbetet och hade redan hunnit fram till skogen,
då han kom rusande efter mig med en påk i
handen, förgrymmadt utseende och flåsande som
en björn, — hvad var på färde?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free