- Project Runeberg -  En bikt /
117

(1909) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

upp Ryssland, äro historiska personligheter, och så
vågar en dräng, en lusig dräng, säga emot mig!»

»Det sköna går under, endast maskarne bli
kvar, och midt ibland dem en enda person med
ryktbara anor.»

Dylikt tal brydde jag mig inte om, — jag hade
kanske också berömda anor, och egen kraft
betydde mer än alla anor, och gårdagen kom aldrig
tillbaka medan däremot morgondagen säkert skulle

Men han sitter i sin länstol utan en blodsdroppe
i ansiktet och berättar:

»Nu ha de där munkarne klått mig på spel
igen, Matvej. Hvad är en munk? En person,
som vill dölja sin uselhet för människorna af
fruktan för dess styrka. Eller en som är
nedtryckt af sin svaghet och i ångest flyr från
världen, för att inte världen skall uppsluka honom.
Det är de bästa munkarne, de intressantaste, alla
de andra äro bara stackars husvilla, jordens stoft,
hennes dödfödda barn.»

»Och ni», frågar jag, »hvad är ni ibland dem?»

Väl tio gånger och mer hade jag gjort honom
denna fråga som ett mothugg, men han svarade
mig"alltid på samma sätt:

»Men du, — du är bara en tillfällig gäst både
här och öfverallt och alltid.»

Också hans Gud var för mig en hemlighet.
Jag försökte fråga honom om Gud, när han var
nykter, men han svarade mig skrattande med de
gängse talesätten ur Skriften, — för mig var Gud
likväl förmer än Skriften. Då tog jag mig för
att fråga den druckne, hur lian såg Gud?

Men icke ens som drucken lät Antoni
öfverrumpla sig.

»Aha, du är slug, Matvej!» sade lian. »Slug
och envis! Jag tycker synd om dig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbikt/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free