Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
I stugan träffar jag en ung man i
bomullsskjorta och förkläde, med uppkallade ärmar och
fina hvita händer. Efter att ha läst biljetten,
frågar han:
»Fader Jona är då frisk och kry?»
»Ja, gudskelof.»
»Lofvade han inte att komma till oss?»
»Det sade han ingenting om. Men inte heter
han väl Jona?»
Ynglingen såg misstänksamt på mig och läste
ännu en gång igenom biljetten.
»Hvarför inte?» frågar han.
»Han kallade sig Jehudiel.»
Ynglingen småler.
»Det är ett smeknamn, det är jag, som kallar
honom så.»
»Jo, du är god», tänker jag.
Han har ett långt, rakt hår som en klockare,
ett blekt ansikte, vattenblå ögon och tycks inte
alls höra hit på denna smutsiga fläck af jorden.
Han går omkring i rummet och mäter mig med
ögonen, som om jag vore ett stycke lärft, det
tycker jag inte om.
»Har ni varit bekant med Jona länge?» frågar
ban.
»I fyra dygn.»
»Fyra dygn?» upprepar ban. »Det är bra!»
»Hvarför är det bra?» frågar jag.
»För att det är så», säger han och rycker på
axlarne.
»Men hvarför går ni i förkläde?»
»Jag har bundit in böcker», säger ban.
»Morbror kommer snart, och då skola vi äta
kvälls-vard, ni vill kanske tvätta er efter vandringen?»
Jag får lust att retas litet med honom, — han
är så fasligt allvarlig, långt öfver sina år.
»Tvättar man sig då här på orten?» frågar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
