Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
damerna kastade sig över mig. Jag borrade ned
huvudet i den sky av spetsar och pälsverk, som
gungade på närmaste barm, ty jag förstod, att de
ville komma åt ansiktet.
Gud vad de kysste mig i nacken och beto
mig i öronen och sleto, nej, beto av hårminnen.
Jag satt som i ett skruvstäd. Alla smeknamn, som
en kvinnlig fantasi kan skapa, smällde mot mina
trumhinnor och i stormande hängivenhet voro de
nära att kväva mig. Jag bet ihop tänderna och
förbannade ödet.
Äntligen började det ljusna. Inom ett
ögonblick var jag fri. Då Guds klara dag åter fyllde
kupén, höllo damerna på att ordna sina chevelyrer
och ta på kappor och pälsar ute i korridoren.
Jag satt där kippande efter andan och sökte
hämta mig efter överrumplingen och behövde
också ajustera mig, ty jag såg förfärlig ut.
Då jag steg ur på Centralstationens perrong
hade damerna drunknat i folkmassan. Jag gick
in på Continental och tog två supar till middagen,
ty mitt uppträdande i damkupén krävde också en
materiell belöning vid sidan av den andliga
belöning ett gott samvete skänker.
Härmed undanber jag mig offentligen alla
ömhetsbetygelser. Jag vill som gentleman
förutskicka en varning, ty det kan hända, att jag en
annan gång i liknande situation glömmer min
styrka och kvinnans bräcklighet, men allting,
isynnerhet mitt tålamod, har en gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
