Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I stugan vid Skjulsboklack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungen. På min väg öfver hyttorna och gårdarne väster om
Barken fick jag reda på ett och annat, och bland annat det,
att jag här på Skjulsboklack skulle kunna träffa dig. Jag
hade lycka med mig, och det gäller ditt väl lika mycket
som mitt, menar jag, att jag nu så fort som möjligt må
träffa fogden.»
Orden, som framsades utan tecken till räddhåga, tycktes
lugna Belgsting. Han släppte sitt tag.
»Således i morgon kväll vid Skedevi kyrka», upprepade
den lille mannen. »Sedan jag nu fått mitt ärende uträttadt,
är det intet skäl för mig att längre vandra denna stigen.»
»Rätt så ja, Mårten Skrifvare», gentog Belgsting, »vi se
hvarandra åter vid kyrkan. Skulle det ske förr», tillade han
långsamt och med en dof röst, läggande en egen betoning på
hvarje ord, »kunde det komma att båta dig föga.»
Ljuset, som lyste mellan träden, kom ifrån en liten stuga.
Det var matt, men plötsligt tilltog det för några ögonblick
i styrka, och man hörde en dörr knarra på sina gångjärn.
Naturligtvis var det, då denna öppnades, som ljusskenet
obehindradt och därföre klarare strömmade ut och belyste
föremålen, som stodo i dess väg. Några strålar träffade äfven de
båda männen. Den ene, den som kallats Belgsting, var en
stor jätteskepnad, den andre, Mårten Skrifvare, var en liten
spenslig man och stod något framåtlutad. Han afbildade
troget den ödmjuke tjänaren inför sin herre. Belgsting stod
med ryggen mot ljuset, Mårtens ansikte däremot belystes helt
och hållet. Och det var, som om en elektrisk stöt träffat den
härskarelike Belgsting, när hans blick träffades af uttrycket
i Mårtens ansikte. Det log, men leendet var vidrigt och
hemskt att skåda.
Ögonblicket därefter var allt åter mörkt. Mårten Skrifvare
aflägsnade sig åt samma håll, hvarifrån han kommit.
Belgsting stod en stund stilla, och hans skarpa öra tycktes
vilja urskilja ljudet af den bortgåendes steg, långt efter sedan
det var omöjligt. Ännu en gång upplystes trädstammarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
