- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
249

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Herr Erik Krummedik», afbröt Engelbrekt, »jag menar
han har fränder hos oss uppe i Sverige?»

»Ja väl, hans dotter är gift med den gamle Krister
Nilsson af Vasasläkten.»

»Och den gamle herren älskar att ligga till sjös och skifta
svärdshugg ...»

»Kännen I herr Erik?»

»Jag kom denna morgon hit till staden med en lybsk
skeppare och är föga bekant med dessa utländska män. Mig
tyckes dessutom, vi hafva nog af dem där hemma.»

»Ja, ja, Engelbrekt Engelbrektsson, däri hafven I rätt,
och när skall väl en bättre dag uppgå för vårt fädernesland?»

»Den frågan borde jag hellre ställa till eder.»

»Huru menen I?»

»Det ären I, herrar och gode män, som bragt all denna
olycka öfver Sveriges rike!»

Det blixtrade i riddarens mörkblå öga, och han såg skarpt
på Engelbrekt, men så föll blicken, och riddaren gaf med en
svag rörelse på hufvudet till känna, att han medgaf sanningen
af Engelbrekts ord.

»Men fortsätt, ädle herre», upprepade Engelbrekt, »jag
kan väl förstå eder berättelse, äfven om jag icke sett herr
Erik Krummedik.»

»Det var eljest den gamle herren, som red till höger om
konungen, och I kunnen då själf döma, om så gammal en
man kan föra raska svenner i strid. Också drog han sig
tillbaka, så fort fienden nalkades. Det kom fyra holkar från
Lübeck, som skulle försvara en stor handelsflotta. Den gamle
herren påstod, att fienden var för stark att angripas, och så
seglade han sin väg. För mig ensam var det omöjligt att
angripa hela flottan, utan jag lät henne segla förbi, men
alldeles helskinnad ville jag heller icke släppa henne, utan
anföll de sista skeppen.»

»Och detta var de stora lybska krigsskeppen, hvilkas
besättningar gömt sig under däck, tills I och edert folk
kommit om bord, då de lyckades öfvermanna eder. Det där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free