Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 309 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Om jag känner Herman Berman», utropade Erik med en
ton, som innehöll det bästa svaret.

»Godt, då kan du uträtta, hvad han bad mig om ...»

»Och hvad var det», sporde gossen med mycken ifver.

»Jo», svarade bonden och halfhviskade, »han gaf mig ett
bref till den tyske grefvens dotter ... han ville icke, att någon
skulle veta af, att han sände det, och jag lofvade framlämna
det. Nu hade jag tänkt söka jungfrun först, men som det
nu har gått, lärer det kunna inträffa, att det går med mig
som med så många andra, att jag aldrig mer får skåda solens
ljus. I det fallet, ser du, vore ungersvennens bref i orätt
hand eller komme i orätt hand ... Se, nu tänkte jag, att du
skulle kunna framlämna brefvet, ty du kan nog tiga med en
sak, och det tänker jag, att från Herman Berman kan intet
annat än godt komma.»

Ill. J. N.[=Jenny Nyström]

Väl föreföll det Erik i förstone något underligt, att
Herman valt den obekante bonden till budbärare. Men så tänkte
han på, huru instängd svennen satt på sin kammare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>