Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vände sig under de sista orden omkring i ringen,
men öfver allt möttes han af ömma, välvilliga anleten.
»Väl är du ung, Herman!» yttrade den gamle
bergsmannen, som nyss talat, »och väl kan ditt förelagda värf
synas svårt, men du har växt upp under Engelbrekts skugga,
och fritt och otvunget bekräftar jag hans val. Gud vare med
dig, ungersven!»
Och alla de närvarande instämde i dessa ord, och med
kraftiga handslag bekräftades utnämningen.
»Och redan i dag bryta vi upp», tillade Engelbrekt, »hvar
och en åt sitt håll.»
Männen aflägsnade sig så småningom, och Herman
Berman och Jösse Nilsson hade mycket att beställa för ordnandet
af uppbrottet. Fram på eftermiddagen var dock Herman
Berman färdig, och några afdelningar af hans här voro redan
stadda på tåg. Kort därefter såg man äfven Jösse Nilssons
afdelning börja bryta upp. De båda höfdingarna själfva
infunno sig hos Engelbrekt för att taga afsked före affärden.
Erik höll Brand, medan Herman gick in i härberget.
Engelbrekt var ensam.
»Tack, fosterfader!» sade Herman och fattade Engelbrekts
hand.
Engelbrekt höll länge hans hand sluten i sin och
betraktade det öppna, ärliga ansiktet, hvaröfver glädjen och
hoppet bredt en ögonblicklig flod af ljus.
»Ofta har du sport mig, Herman», sade han, »och jag
har icke svarat. Men drag åstad med friskt mod ... Kanske
skall du få veta svaret efter fullbordadt värf af mig eller ...
någon annan.»
Därmed sköt Engelbrekt fostersonens hand med mildt
tvång ifrån sig. Herman dröjde och en fråga låg kittlande
på hans läpp. Men Engelbrekt vinkade med handen.
»Sitt upp och rid fort undan till Rumlaborg, Herman!
I Västergötland se vi hvarandra åter.»
Några ögonblick därefter förde Brand sin herre i ystert
galopp ut ur staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
