Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. En ny regering börjar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det nya parlamentet förde till underhuset ett ovanligt
stort antal begåfvade och lofvande män. Grote, Greklands
historieskrifvare, satt för Londons city. Lord Lytton, då
ännu mr Edward Lytton Bulwer och till sina åsigter lika
radikal som han sedan blef konservativ, sågs der äfven.
Disraeli kom då in i parlamentet för första gången. Charles
Buller, sprittande af lif och glänsande humor och sjelfva
personifikationen af ett skarpt godt förstånd, syntes redan
viss om denna framtid af ära och ryktbarhet, som så snart
skulle afklippas af döden. Sir William Molesworth var en
förträfflig typ för den skola, som längre fram fick namn af
den filosofiska radikala. En annan framstående medlem af
samma skola, Roebuck, hade förlorat sin plats och var för
tillfället utanför parlamentet. Gladstone hade redan suttit
der fem år. Den förre lord Carlisle, då ännu lord
Morpeth, ansågs för en god representant för de literärt och
artistiskt bildade unga ädlingar, som för sin förströelse äfven
sysslade litet med politik. Lord John Russell hade
alldeles nyss börjat sin bana som det liberala partiets ledare
i underhuset. Lord Palmerston var utrikes statssekreterare,
men hade ännu ej vunnit fullt erkännande för den
stora förmåga han egde. Endast de som närmare kände
honom hade någon aning om den förmåga att styra
parlamentet och landet, som han snart skulle lägga i dagen. Sir
Robert Peel var det konservativa partiets ledare. Lord
Stanley, den förre lord Derby, satt ännu i underhuset.
Han hade ej långt förut definitivt brutit med whigarne i
frågan om den irländska statskyrkan och gått öfver till
det konservativa partiet, hvars inflytelserikaste ledare och
mäktigaste parlamentariske talare han sedan blef.
Ministeren var ej synnerligt stark i underhuset.
Hennes parti hängde endast löst tillhopa. Den utan all fråga
mäktigaste mannen i huset var oppositionens ledare, sir
Robert Peel. Utom sina stora egenskaper som administratör
och parlamentarisk debattör hade han den då bland
konservativa statsmän mycket sällsynta egenskapen att vara
en sund och klar finansman, väl förtrogen med
nationalekonomiens grundläror. Hans höga och stränga karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
