Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skoningslös men till laga former bunden förföljelse bröt ut
mot Whigs, som i Rye-House-komplotten gåfvo ytterligare ett
vapen mot sig, och oppositionen qvästes genom stupstock,
fängelse och landsflykt. Det var under ett fullkomligt och
obestridt Tory-välde, som Jakob II steg tili magten.
Man måste också kasta en blick på den allmänna
politiska ställningen i Europa, ty hon har under alla tider i
väsentlig mån inverkat på händelsernas gång i England. Den
protestantiska religionen hade anvisat England dess plats i de
stora förbund och motförbund, som kyrkosöndringen framkallat.
Elisabeth hade ställt sig på nationens ståndpunkt och bekrigat
Filip af Spanien, som på den tiden var fienden tili Europas
protestantism och frihet. Stuartarne hade mycket att syssla
med de inre förhållandena. De älskade ej utländskt krig, ty
det bragte dem i beroende af parlamentet, hvars magt det
just var, som de ville kringskära och förgöra. De blefvo
aldrig nationella. För att förverkliga sina enväldsplaner slöto
de sig till Frankrike, på hvars hjelp de byggde.
Dovertraktaten gjorde England till en fransk vasallstat. Detta
förhållande var en ytterst vigtig premiss för Ludvig XIV:s
slutsats: herraväldet öfver Europa. Och det visade sig, att när
denna fattades blef konklusionen en helt annan. Man
behöfver blott tänka på Trippel-alliansen och hennes verkan.
Förbund med Frankrike var nationen vidrigt; tvänne mägtiga
känslor uppreste sig häremot: kärleken till politisk frihet och
hatet till katolicismen. Och framför allt var den tidpunkt, då
Jakob II tog tronen i besittning mer än någonsin farlig för
sjelfständigheten, ty det förbundna Europa hade svikits af
krigets lycka, var splittradt och svagt och måste åse sin
besegrares eröfringar till och med under freden. Mot Frankrike
med Europa för oafhängigheten och jemvigten borde ha varit
en nationell engelsk konungs lätt begripliga politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
