Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift onekligen är att för all mångfald — denna sednare
måtte gestalta sig huru som helst — gå tillbaka till något
som uti allt detta utgör det väsendtliga, alltså till en enhet
för all mångfald; så synes det redan på grund häraf kunna
medgifvas, att enheten i något afseende måste sammanfalla
med det absoluta, hvars sökande och finnande ju också är
philosophiens mål, alltså vara en bestämning hos detta.
Detsamma skall ännu tydligare visa sig vid ett nänpare
skärskådande af de begge begreppen enhet och absolut. Ty ett
i högsta mening — och det är naturligtvis denna som
philosophien söker — är endast det, som ej har jemte sig någon
annan enhet eller till någon sådan står i relation. Af
enheter, som stå i relation till hvarandra, äro naturligtvis
alla delaktiga af enhetens idé; men, försåvidt de äro från
hvarandra åtskiljda, kan då ingendera vara enheten såsom
sådan. Alltså måste den högsta enheten vara det af all
relation oberoende, d. ä. vara det absoluta. Se vi åter på
dettas betydelse af fullkomlig relationslöshet, så finna vi lätt,
att denna endast då är möjlig, när intet vara finnes utom
eller emot det gifna, och då detta alltså är ett. Till detta
mera directa bevis för enhetens rätt att räknas till det
absolutas bestämningar kommer ännu det mera indirecta af
svårigheten eller omöjligheten att inom relativitetens verld
återfinna någon verklig enhet. Så mycket se vi, att
enheten derifrån icke är fullkomligt utesluten, hvilket ju skulle
medföra dess totala upplösning; men så snart vi vilja fixera
densamma för vår tanke, flyttar den sig alltid undan och
gömmer sig för våra blickar i ett för den sinnliga
uppfattningen oåtkomligt ”Jenselts.” Detta betyder naturligtvis
ingenting annat, än att enheten i sin renhet och sanning icke
är att söka inom relativitetens verld utan inom den absoluta.
o
Å andra sidan, om det absoluta medgifves vara enhet,
så är ju det absoluta också det från all relation befriade,
utom hvilket intet vara finnes, till hvilket det kunde stå i
något förhållande. Är detta händelsen, så finnes ej heller
någt jemte det absoluta, som med detsamma kunde dela
karaktären af enhet, hvadan det absoluta blefve icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
