- Project Runeberg -  Undersökningar om Enhet och Mångfald /
33

(1863) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äå

Efter Aristotelés företer den för-Christna philosopliien
ingen speeälation af synnerlig betydenhet. Den synes hafva
uttömt all sin kraft och arbetar alltmer på sin egen
upplösning. Néo-Pl&tönikema äro dock förtjenta af en viss upp*
märksamhet för det hos dem starkt framträdande intresset
att hålla det absoluta fritt från all tillsats af ändliga
bestämningar. Till sådana räkiia de dock äfven förnuftet, och
det absoluta bBr derföre icke allenast upphöjdt öfver allt
sinnligt ^ det blir upphöjdt ftfVen öfver allt förnuft. Såsom
sådant bMr det ej heller genom vanlig fömuftsverksamhet
förnimbart, utan en ny art af förnimmelse postuleras i
eksta-sem Emedlertid måste dock ur det absolqta allting
förklaras. Detta sker genom antagandet af en utur detsamma från
och med idéverlden till och med materien fortsatt emanation.

Såsom vi filma Vid första eftertanke, blir det absoluta,
från all ändlighetens inblandning men dermed ock från all
bestämdhet fria, öfversinnliga och öfver förnuftiga väsendet
att anse såsom enheten. Mångfalden skulle deremot utgöras
af dess emanationer. Erfhet och mångfald hafva emedlertid
genom detta antagande fallit utom hvarandra, hvadan
igen-dera bBr den fullständiga enheten, emedan han får det
andva såsamookså en enhet emot sig, och ingendera den
full-ständiga mångfalden, emedan han får det andra emot sig
och med detta bildar en antian mångfald.

Att sålunda antingen afsigtligt från hvarandra särhålla
enhet och mångfald eller ock fruktlöst arbeta på deras
försoning blef den antika philosophiens lott Det låg i sakens
natur, att så skulle ske; ty enligt antiken är det sannt
varande object, följaktligen i någon mån abétract: är det åter
abstract, så kommer alltid en rest af vara att återstå, som
i détta ej kan inrymmas; och då denna likväl i enheten,
såsom enhet af hllt, och i mångfalden, såsom mångfald af
aUt, måste ingå, så är det klart, att enheten och
mångfalden inom den antika verldens vara aldrig skulle kunna åter*
finnai» atinorlunäa än ^articulärt, d. &. såsom ofullständig
enhet ocb ofulletändig mångfald. Om nu, såsom det redan
förut visat sig, enhet och mångfald ömsesidigt förutsätta hvar*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:28:21 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/enhetomang/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free