- Project Runeberg -  Undersökningar om Enhet och Mångfald /
34

(1863) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra, si att ingendera kan vara hvad dep är utan genom
den andra; så är det tydligt, att, om endera fattas
ofullständigt, den då måste omöjliggöra den andras fullständiga
fattande och sålunda träda i opposition emot denna.

Sedan Christendomen inträdt med
personlighetsmedvetan-det, fick philosophien derigenom ett nytt innehåll att tillegna
sig. Detta tillegnande gick emedlertid icke fort. Hela
medeltiden arbetade fåfängt derpå; och att dess arbete blef
fåfängt, hade sin orsak deri, att den rörde sig med den
antika philosophiens former, i hvilka det nya innehållet borde
intvingas. Då emedlertid dessa former voro lånade från
naturens eller åtminstone från objectemas verld, och det nya
innehållet deremot utgjordes af subjectets oändligt större
rikedom; så är det klart, att ailtingen formen måste
sprängas eller innehållet lemnas derhän. Christendomen blef
o-philosophisk och, då det var philosophien som försvarade det
menskliga förståndets rätt, oförståndig; philosophien deremot
blef hedendom, och när den icke längre kunde hoppas någon
framgång på det andligas område, vände den sig med så myQ~
ket större ifver till naturen. Att under en sådan strid
mellan innehåll och form, hvilken ledde till antagandet af tvenne
verldar, som med hvarandra aldrig kunde försonas, frågan
om enhet och mångfald icke kunde lösas, faller af sig sjelft,
ty dualismen är enhetens död och dermed äfven mångfaldens.

Med Cartesim uppgick för den philosophiska forskningen
en ny dag, så till vida som han, med förkastande af all
auctoritetstro, sökte föra philosophien tillbaka till sin
utgångspunkt för att derifrån börja ånyo. Nu först kunde man
hoppas, att det nya innehållet skulle skapa sig en form,
hvari det kunde rymmas. Det gick emedlertid icke vid
första ansatsen. Cartesius sjelf stannade i en dualism mellan
den sinnliga och den osinnliga verlden, den han på intet sätt
lyckades lösa. Denna dualism accepterades såsom
oundviklig af Spinozaf men med försök att häfva det motsägande i
densamma genom den förklaring, att tanke och utsträckning
yore blott tvenne aUribyffr, under hvilka den ena och
odelbara substansen fattades. Den sinnliga och osinnliga infog*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:28:21 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/enhetomang/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free