Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$f enheten, hvad an enhet och mångfald här träda i objelplig
opposition mot hvarandra. Enheten är, endast så till vida
som mångfalden icke är, och tvärtom*
Hade Fichte satt objectet emot subjectet såsom dettas
negation, så sökte deremot SckeUmg att åt båda tillförsäkra
en ursprunglig betydelse. Objeotet blef här icke längre en
blott negation af subjectet såsom det sanna varat; objectet
trädde jemte subjectet såsom en annan sida af verkligheten.
Af dessa båda, subject och object, ande och natur, utgjorde
nu det absoluta den indifferenta enheten, och mångfalden
uppkom derigenom, att dessa båda elementer trädde upp
jemte hvarandra i olika potenser.
Vi hafva här visserligen en enhet, men en indifferent.
Detta kan nu ingenting annat betyda, än att enheten
antingen icke i sig upptager ande och natur i deras bestämda
skillnad från hvarandra, i hvilket fall enheten blir den blett
abstracta enheten af båda och så till vida indifferent, som
den icke i sig upptager det, som gör anden till ande oeh
naturen till natur; eller ock att den i sig upptager båda,
men så att de båda stå med hvarandra i en fullkomlig
jemn-vigt, som gör att enheten hvarken är det ena eller det
andra företrädesvis. Dock är äfven med detta sednare
antagande, som tillhörer Schelling, saken icke halpen. Åro ande
och natur tvenne arter af vara, som stå jemte hvarandra, si
är detta uppenbarligen en dualism: hvad som är ande fir så
till vida icke natur, och hvad som är natur är så till vida
icke ande. Ar nu enheten enhet af båda, så kan detta ej
betyda annat, än att antingen enheten ingår i båda, dier
att båda ingå i enheten. Ingår enheten i båda, så är han
det gemensamma i båda, men detta gemensamma blir då
hvarken ande eller natur utan det blotta abstracta varat.
Ingå de båda i enheten, så skulle tvenne hvarandra
upph&f-vande momenter kunnä bilda en verklig enhet, men detta
är omöjligt.
För Hegel blef verldsutvecklingen identisk med en
tankeprocess , åt hvilken tillförsäkrades en universell betydelse.
Penna prwess fortgick från d$t abstracta yarat, hvilket «#»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
