Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmängiltiga, emedari de uppkomma enligt reglor, hvilka i
och genom kunskapsförmågan äro gifna åt alla, samt så till
vida objectiva, att de innebära kunskap om ett object, men
detta object är det från sensationerna lånade och genom vår
kunskapsförmåga enligt dess egna lagar omarbetade
innehållet Hvad tingen i och för sig äro, kan ingen veta.
Derigenom kommer dock det egentliga objectet att för subjectet
blifva lika oåtkomligt som förut; ty hvad subjectet af
objectet tillegnar sig, är ingenting annat än den form det sjelft
åt detsamma gifvit. Härmed har då hela philosophien gjort
fullkomlig bankrutt, ty att om objectet icke veta någonting
annat än det subjectiva deri är att om detsamma såsom
object veta platt intet. Kants lärjunge Fichte beslöt derföre
att befria subjectet från det oåtkomliga ”Ding an sich.”
Ingenting annat finnes än Jaget och dess perceptioner, hvilka
Jaget sjelft skapar. Men för att dessa skola blifva Jagets
perceptioner och icke sammanfalla med Jaget sjelft måste de
så till vida vara ett ieke-Jag, någonting mot Jaget motsatt.
Detta icke-Jag får dock icke såsom sjelfständigt fixeras emot
Jaget, emedan detta skulle upphäfva Jagets absoluta
betydelse. En försoning mellan båda måste inträda. Så
framgår utur Jagets och icke-Jagets upprepade söndring och
för-sontag den ena kathegorien efter den andra. Försoningen
blir emedlertid aldrig fullständig, den innebär alltid tillika
en ny strid. Omsider när Jaget på det theoretiska området
på detta sätt hotas med undergång genom ett icke-Jag, som
alltmera fixerar sig emot detsamma, så måste det söka att
inom det practiska gebitet genom icke-Jagets fortsatta
negerande rädda sig sjelft.
Alldenstund försoning icke får vara negation hvarken
af den ena eller den andra parten, så är det klart, att
någon verklig försoning mellan Jaget och icke-Jaget, d. ä.
mellan subject och object, icke heller här blifvit tillvägabragt.
Icke heller är frågan om enhet och mångfald löst på ett
tillfredsställande sätt. Att Jaget här skall vara enheten i
mångfalden af sina förnimmelser, faller af sig sjelft Men
4?$s* $edpare, såsom icke-Jag, äro negatioper af Ja^et, d, ä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
