Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Allmänna betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Jardin des plantes i Paris fanns en elefant, som af de
besökande tiggde slantar och köpte bröd för dem. I en
sjöstad i Indien voro elefanter sysselsatta med att
rulla tunnor ned till hamnen. De gingo därvid mycket
ordentligt till väga, och då de hade slutat, sågo
de efter, att raderna voro jämna, och knuffade in de
tunnor, som sköto utanför. Följande historia förtjänar
att anföras. Vid en flod på Östra indiska halfön låg
ett skepp, som lastade taktimmer. Dessa släpades ned
till stranden af elefanter, lyftes af dem upp i en
träränna och rutschade så ned i floden. En dag uppstod
bråk vid rännan; en elefant vägrade att skjutsa af
stocken, oaktadt den på hans hals sittande föraren
slog och hojtade. Yid närmare efterseende befanns, att
en af skeppsbåtarna blifvit lagd midt för rännan och
ovillkorligen skulle hafva krossats, om stocken kommit
utför. Det var därför, som elefanten, uppmärksammare
än hans förare, vägrade att lyda. Elefanter användas
i Ostindien till infångandet af vilda kamrater och
på tiger j akt och ådagalägga vid sådana tillfällen,
ej blott försiktighet och klokhet, utan äfven lifligt
intresse för en lycklig utgång på jakten. Kedan
det, att ett djur kan läras och dresseras, bevisar
förstånd, och elefanten är synnerligen mottaglig för
undervisning. T menagerier kan man få se elefanter,
som sitta till bords och äta, slå på trumma, blåsa
på munharinonika o. s. v. Till och med ett sällskap
velocipedåkande elefanter har förevisats. Musik tyckas
de vara mycket förtjusta uti; de äro outtröttliga,
då det gäller att vefva på positiv eller blåsa på
mungiga. - Äfven vilda elefanter visa stor klokhet,
utsätta skildtvakter, när de bada, och lyda den gamle
hane, som de utsett till sin anförare.
Hundens klokhet är icke mindre anmärkningsvärd än
hans instinkter. Jag skall icke här upprepa alla
gamla historier, som tjäna .till bevis därpå, utan
inskränka mig till några få exempel. Mellan Schweiz
och Italien går en förr mycket befaren väg öfver
passet S:t Bernhard. Där bo munkar, som ägna sig åt
att betjäna och hjälpa resande, enär vintertiden en
färd öfver passet kan vara ganska farlig. Dessa munkar
hålla ett slags stora hundar, med hvilkas tillhjälp
de uppsöka förolyckade resenärer. En sådan hund var
Barry, som räddade lifvet på 40 människor. - Tvenne
hundar lekte på isen af en sjö; då den ena därvid föll
i vattnet, fattade den andra honom i nackskinnet och
drog upp honom. Här föreligger tydligen ett resonemang
hos räddaren: han insåg, att kamraten var i fara
och behöfde hjälp. Att hundar genom skällande och
dragande i kläderna sökt förmå personer att skynda
husbonden till hjälp har händt mer än en gång. -
Förf. hade en gång en liten silkespudel, som ådagalade
stor klokhet; jag skall här blott anföra ett drag af
honom. Han brukade ofta vara ensam ute, och då han
kom hem, krafsade han som andra hundar på dörren för
att blifva insläppt. Men plötsligt ändrade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
