Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium / I:408 (1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Elektricitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strömmens inverkan på magnetnålen studerades närmare af
Ampère, som äfven gaf följande lag: simmar man med strömmen och har
ansiktet vändt mot magneten, så afviker nålens nordända till vänster.

Det är ej endast färdiggjorda magneter, som lida inverkan af den
elektriska strömmen, utan ledes en ström i spiral omkring ett järn-
eller stålstycke, så magnetiseras detta, och man kan med Ampères lag
säga, åt hvilket håll nordändan ligger. Järnstänger, på så sätt
magnetiserade, kallas elektromagneter (fig. 64).

Fig. 64.

Ampère anstälde äfven undersökningar öfver
strömmars inverkan på hvarandra och fann, att två
parallella strömmar i samma riktning attrahera
hvarandra, i motsatt riktning repellera hvarandra samt
att, om strömmarna gå i vinkel, de sträfva att
vrida sig parallella och så, att de gå i samma
riktning.

Upphänges en cirkelström vertikalt, så att den
är vridbar omkring lodlinjen, så ställer den sig i
riktning öster till väster, så att strömmen längst ned
går från öster till väster. Utaf det nyss sagda kan
man då sluta, att det går strömmar i jorden i samma riktning.

Lindar man en tråd i spiral och låter sedermera tråden gå
tillbaka inuti spiralen samt leder en ström genom tråden, så erhåller man
en följd af parallella cirkelströmmar, hvilket kallas solenoid (fig. 65).
Gör man denna rörlig i horisontalplanet omkring lodlinjen genom dess
midt, så ställer den sig med sin axel i magnetiska meridianen och så,
att den ena ändan visar mot norr, den andra mot söder. Närmar man
en annan solenoid eller magnet intill den
ena ändan, så attraheras eller repelleras den
enligt samma lag som vid magneter.
Solenoiderna likna således i allt magneterna.

Fig. 65.

På grund af denna erfarenhet har Ampère
förklarat magnetism bero på elektriska
strömmar. Han antager nämligen, att elektriska
strömmar kretsa omkring molekylerna i en
magnetisk kropp samt att de gå i alla
riktningar, hvarigenom de upphäfva hvarandras
verkan på en ström utanför, men att, då kroppen magnetiseras, dessa strömmar
vrida sig så, att de blifva parallella, hvarvid de yttersta elementen alla
verka utåt i samma riktning. En magnet är således ingenting annat
än en solenoid. Fig. 66, där A är magnetens nordända och B dess
sydända.

Då en magnet försättes i roterande rörelse omkring sin egen axel,
frambringas en elektromotorisk kraft, som förorsakar en ström i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>