- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:436

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Planeternas banor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

gång utgått. Af henne mottaga de all näring för sin
tillvaro. Hon delar med sig åt alla, men mottager
intet af dem.

Planeternas rörelser ske uti nästan
cirkelformiga banor, där solen befinner sig nära
medelpunkten. Sättet, huru de röra sig, förtydligas
af vidstående bilder, där man kan se, att de alla
gå i samma led (eller i våra figurer i motsatt led
mot visaren på en urtafla) samt för Öfrigt alla i
samma plan.

Sedan äldsta tider äro fem bland planeterna kända,
nämligen Mercurius, Yenus, Mars, Jupiter och
Saturnus. De gamla kallade äfven solen och månen
planeter och ansågo därför dessa vara sju till
antalet. Närmast solen röra sig Mercurius och Venus
och utanför dem jorden, såsom synes af, vår första
bild, som är ritad efter den måttstocken, att en
millimeter föreställer en million mil. Af bildas
hela vårt planetsystem i samma skala, så skulle den
yttersta planetbanans tvärlinje bli nära en meter och
därför ej få rum på papperet. Det är därför nödvändigt
att ytterligare förminska de yttre banorna, som i
vår andra bild synas i sådan skala, att en millimeter
föreställer tio millioner mil eller 10 gånger mindre
skala än förra bilden. Här se vi innerst jordens bana,
ty de två eljest innersta banorna blifva för små att
kunna urskiljas. Utanför jorden kretsar planeten
Mars, och utanför honom finna vi ett bredt bälte,
som innehåller banorna för ett mycket stort antal
så kallade »småplaneter», som alla äro för små att
kunna synas

Fig. 9. De tre innersta pia- för blotta ögat
och därför i äldre tider ej voro netbanorna.
l millimeter i ..- i AU n i
i .. .. . o

motsvarar 1000000 mil. kända. Alla bland dem
äro ännu e] funna, ty

fortfarande upptäcker nian inom samma bälte

åtskilliga hvarje år. För närvarande (1893) äro
.nära 400 stycken kända. Utanför dem finna vi
vidare planetsystemets största planet, Jupiter,
sedan Saturnus. De båda yttersta hafva ej varit
kända i äldre tider, ty ehuru de väl äro stora,
är det dock svårt att se dem för deras svaga ljus
och deras stora afstånd. Ingendera är synlig för
blotta ögat. Uranus upptäcktes år 1781 och Neptunus
år 1846. Om ytterligare utanför Neptunus kretsa
ännu en eller flere planeter, veta vi ej. Likaså
kan ej heller med full säkerhet sägas, om möjligen
någon ännu ej upptäckt planet går närmare solen än
Mercurius. Emellertid är vårt solsystems tvärlinje,
så vidt vi nu känna det, 897 millioner mil. Ljuset
behöfver för att komma från solen till den yttersta
planeten, Neptunus, 4 timmar 9 minuter.

Flere bland planeterna äro på sin väg om kretsade af
andra mindre himlakroppar, kallade månar. Jorden har,
som bekant, en måne, Mars har 2, Jupiter 5, Saturnus
8, Uranus 4 och Neptunus 1. Med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free