Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografi. - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller fånga djur, behöfva de ett mycket stort
utrymme att lifnära sig på, och i mån som deras antal
blir större och födan knappare, antager kampen för
tillvaron allt vildare och grymmare former. Omsider
upptäcktes någonstädes, att vissa djur, boskap,
hästar o. d., läto sig tämjas och användas till
fyllande af de mänskliga behofven, i lifvet som
lastdragare i stället för kvinnor och slafvar,
efter döden genom att lämna sitt kött till föda
och sin hud till kläder. Nu kunde ett större antal
människor lifnära sig på ett mindre område, och genom
sin däraf följande snabbare tillväxt vunno de stammar,
som gått öfver till herde-eller nomadlifvet, ett stort
öfvertag öfver de på ett lägre trappsteg kvarstående
vildarne. En mera stadgad äganderätt uppkom nu, än
då man endast hade jaktens och fiskets byten att taga
vara på, men hjordarna och deras afkastning tillhörde
ej den enskilde, utan släkten eller stammen. Om fasta
bostäder kunde ännu icke blifva tal, då herdarne
måste flytta, så ofta deras hjordar behöfde byta
om bete. Men herdarne lärde sig så småningom, att
vissa växter kunde bringas till att ymnigare frodas,
om deras frön utsåddes på lämpliga ställen, och än
mer, att dessa frön genom passande behandling kunde
tillredas till föda åt människor. Härmed var början
gjord till åkerbruket. I början torde denna odling
af växter hafva bedrifvits såsom en binäring liksom
trädgårdsodling i senare tider. Men snart visade
det sig, att åkerbruket i sin ordning kunde föda
flere människor än boskapsskötseln, och det förras
utbredning, som band människorna vid den fläck af
jorden, där deras bröd växte, föranledde öfvergång
till fasta boningar och därmed äfven till ett mera
ordnadt samhällslif. Behofvet att tillbyta sig de
varor, som saknades i det ena landet, för dem,
som funnos till öfverflöd i det andra, ledde i
sin. ordning till handeln, som åter framkallade
en allt högre uppdrifven industri med öfvergång
till stadslif. Städer uppkommo, utom på de platser,
hvilkas läge och förmåner på naturlig väg framkallade
förtätningar af befolkningen, äfven på sådana orter,
där en mäktig höfdingaätt slagit ned sina bopålar
eller där ett högt vördadt offerställe åt gudarne
framkallat stor tillströmning af besökande och därmed
äfven talrika bosättningar.
Religionen var å sin sida den mäktigaste drif kraf
ten för vårt släktes utveckling. Ännu har det icke
lyckats att finna någon folkstam, som alldeles saknat
religiösa föreställningar i en eller annan form. Den
äldsta religionsform, hvarom vi äga kännedom,
har varit dyrkan af förfädrens andar, hos hvilka
människan sökt hjälp i sin nöd, äfven sedan de lämnat
det jordiska lifvet, liksom hon varit van att i sin
barndom få hjälp af dem under deras lifstid. Denna
hjälp skulle gäldas genom offer af det, som de troddes
behöfva efter döden liksom i lifvet, «och brusto de
efterlefvande i fullgörandet af denna skyldighet,
förvandlades de döda till skadliga och fientliga
makter. Af denna tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
