Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ’ HENNING BERGER
afton till måndag morgon på den vackra villan
i skärgården och trakterat, så gott han kunde,
och hur de sjungit hans och Ingas lov och
applåderat Magdas sång. Och nu? — Han
borrade huvudet i sängkudden. Han hade 110g
hört — fast det ej varit meningen — i
vaktmästarrummet, att de kallade honom »ogräset».
Allt detta skulle ändå fått passera oin han
bara varit som förr: stark och sund, med
järnhälsa, gott humör och tacksam — o, så
tacksamt lycklig över tillvaron! Ja, tänk, vad han
känt fridfull fred och ro, med bergfast tro på
morgondagen! Det var kanske det som var
felet, hans övermod. »Ty ingen känner dagen,
förrn soltfn gått ned.» Kanske också kamraterna
avundats honom hans lycka? Flera hade icke
haft råd till att gifta sig utan hade krogen
till hem, och han hade nog obetänksamt prisat
sin lycka och förehållit dem att följa hans
exempel. Så var det, förstås, att nu hade hans
lilla kapital tagit slut — mest på
borgensförbindelser — och det gjorde honom
naturligtvis mindervärdig.
För att ej alltför mycket behöva avstå från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
