Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 ’ HENNING BERGER
ma honom närmare, att kyssa hans grå huvud
och att trycka den varma kroppen mot sitt
ansikte för att i dess mjuka, fina päls gråta sina
tårar,/
Skilsmässan tog sin tid och under ett halvt
år stodo hustruns möbler och andra
tillhörigheter kvar hos mannen. Det var bittra minnen,
det var som om hon endast rest bort, som
under sommaren och när som helst kunde
väntas hem igen. Han flyttade ej på en enda
småsak, allt fick stå på sin plats och Olga
dammade med sorgtyngt sinne föremålen var
morgon. Vid •höstrengöringen piskades alla fruns
sängkläder, mattor, klänningar, dukar, och så
vidare, och i matsalen ställdes ingen överflödig
stol bort från bordet. I sängkammaren stodo
de två sängarna alltjämt sida vid sida och
Jakob låg oin natten i dem båda som förut.
Först hos Brennessel och senare, då denne
somnat, i den tomma sängen hos sin mamma.
Det var en lättnad, då äntligen bohaget
flyttades. I det längsta hade Ludvig Brennessel
med bävan hoppats att hans hustru skulle
själv infinna sig vid detta tillfälle — men nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
