Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
från en advokatbyrå sändes ett kort
meddelande och ett par expresskarlar, som med
likgiltiga och vana händer tog ner, emballerade
packade, spikade och hamrade och släpade bort
lårar och möbler. Jakob var med hela tiden,
han var så glad, gudarna vete varför, tänkte
Brennessel, soin med svidande hjärta iakttog
sönderstyckningen av det som en gång varit
hans hem, kanske trodde Jakob att nu skulle
de alla bryta upp och finna mamma Inga och
syster Magda. Men när allt var över och endast
gråpapper och träull, krollsprint och sågspån
låg kvar i hörnen på golvet, och då väggarna
visade bara spikar och tomma ytor, kring vilka
tapeterna urblekts, då gick Jakob bedrövad och
rädd och gömde sig under sängen, ty nu trodde
han att också hans goda vänner möblerna
började utvandra.
— Han är som en människa, den katten,
brukade Olga säga.
Och det hade kommit något mänskligt över
Jakob. Han slöt sig närmare till både
Brennessel och trotjänarinnan, han ville att de aldrig
skulle gå ut, att de skulle stanna hemma, vara
8. — Berger, En katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
