Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ’ HENNING BERGER
hos honom. När några enstaka nya möbler
kommo för att fylla ut rummens värsta
minnesgap, betraktade Jakob dem först som
inkräktare och ville e} stifta bekantskap med dem.
Han sörjde ännu de gamla, vilka hade haft
doften kvar av den bortgångna, men
småningom segrade kattens eviga nyfikenhet och
de nya vunno plats i hans hjärta, de med.
Han kravlade under dem och hoppade upp
på dem — det var som ett gillande handslag
och en brorskål. Till sist förstod Jakob att hans
herre och Olga inte tänkte gå ut och aldrig
återvända, utan vara huset trogna. Då blev
han lugn.
Första julafton blev emellertid en förfärlig
dag. Olga hade köpt en gran — den fick inte
klädas, till Jakobs stora sorg, som mindes
ha sett sådana förut. Olga skulle äta julmaten
inne vid bordet, hon fick sina presenter, tafatt
inlagda i lackade paket. Men rim hade inte
Brennessel som annars kunnat skriva, det
stockade sig. Alla hågkomster stego upp som vål- /
nåder, och han måste med våld avhålla sig
från att skrika högt. Även Jakob fick jul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
