Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ’ HENNING BERGER
skulle man ta (vilket har hänt vid barns
oförståndiga lek) och klippa av dem med en sax,
tätt vid roten, faller katten av, mister all
levnadslust, vägrar äta och dricka, slickar sig
icke längre, förtvinar, och slutligen dör han.
öronen och svansspetsen äro också ett slags
känslospröt. Jag säger med flit svansspetscn,
ty det är bara prat att man ej skulle kunna
få röra en katts svans. Det är bara spetsen
som är ömtålig. Annars kan man ta ett
kraftigt tag kring svansfästet och lyfta hela katten
på rak arm utan att han protesterar med ett
enda jamajota (se bildmaterialet).
Smaken är nästan oförskämt utvecklad.
Endast bondkatten, vars måltider äro
problematiska och huvudsakligen oftast bestående av
en tallrik mjölk när korna mjölkas, är
gur-mand, som förser sig rikligt när så ske kan,
tagande det säkra för det osäkra. Men
familjekatten är gurmé, finsmakare och småätare i
taget, men gärna flera gånger om dagen och
litet, men gott, var gång. Den nedärvda
instinkten gör att katten gömmer ibland hälften,
Oftast en tredjedel av det framsatta målet »ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
