Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 33
såtillvida att han skiljer de starkt lysande
— i synnerhet komplementskulörerna — från
varandra. Rött och grönt, t. ex. Han ligger
gärna på ett rött täcke men ej på ett grönt.
Lägger jag dessa två färger bredvid varandra,
och den gröna på bästa plats, exempelvis
närmast brasan, väljer han den röda biten.
Om kattens berömda lokalkännedom hänger
samman med hans synsinne, törs jag ej döma
om. Troligen icke! En katt känner ställen,
heter det, inte personer. Tja, det vete för
resten katten! Han känner båda, men på olika
sätt. Man kan föra en katt milslångt bort och
han vandrar tillbaka över okända vägar, ehuru
ej som hunden i detta fall ledd av
väderkornet. Ett mysterium. Men sätter jag en liten
ask, stor som en tvåöring, mittibland all
villervalla av preciösa på en byrå, skall katten vid
nästa inspicieringsbesök genast se den och
ägna den sin undersökning.
Att kattens syn är något för sig själv, är
säkert. Inte minst när han ser bakom ytan!
»Om vi skulle ta en katt» — föreslås i
ch familj-. — Intet beslut kan vara mig kärare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
