Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ’ HENNING BERGER
om bara också alltid vidkommande nu finge
den portion tålamod och kattförstånd som hör
till. Man tar en hund, en lekfull och odygdig
valp, sak samma vad för ras eller blandning,
och så skickas den helt sonika bort till
dressören för att återkomma så nätt och
väluppfostrad som en hund överhuvudtaget kan bli.
— Så ej, med en katt.
Och dock fordras så litet i själva verket.
Har man nu fattat beslutet, bör man följa
några enkla regler.
Vad för en katt skall man, först och främst,
skaffa sig?
Inte en s. k. äkta, en raskatt. — Vackra
äro de nog att se på, men man har föga
glädje av dem, när som här i landet inga
kattutställningar eller premieringar äga rum.
De förbli aristokrater, äro ofta farliga, hålla
sig endast till e n enda person i hushållet och
äro nog så lömska mot de övriga. Loja och
lata äro de också, oemottagliga för lärdom,
typiska analoga exempel på vissa degenererade
adelssläkters avkomma, som frambragts genom
seklers släktingiften. Jag har sett otaliga exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
