Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 135
pel på detta — jag menar bland raskattema.
Jag har själv ägt en praktfull, stor, snövit
angöra, som jag trodde skulle bli mitt livs
skönaste ögonfröjd (jag fick den fullväxt som
en gåva — emedan, fick jag senare veta,
ägaren ej tordes ha den). Fröjden varade tio
dagar, sedan måste jag i min tur ge bort den
i present. Den lydde nog mig och jag, enbart,
kunde handskas med den, men den höll på att
ta livet av såväl min hustru som min lilla
dotter genom fruktansvärda halsangrepp,
nyckfulla, omotiverade. Jag gav i min tur bort den
till en vän, som snart måste göra sig av med
den.
Den bästa katten är nog den halväkta, och
av dessa ungen, som till mor har en rasangora,
men till far en vanlig plebej. De bli vackrast,
störst och klokast, de ärva de bästa
egenskaperna hos föräldrarna. Men i brist på
halvras, är den vanliga svenska huskatten —
vanligen gråstripig — utmärkt, om inte rentav
lika bra, stundom bättre. Även den typiska
bondkatten, tagen som liten unge, är läraktig,
kelar och vill kelas för. Dock bör man se till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
