Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ’ HENNING BERGER
ordentliga novell »Kärlek i öknen», där
Na-poleonsoldaten sårad kvarlämnats ocli råkar
i vänskap med en panterhona, vilken
ängsligt följer med blicken en stor fågel, som
hon ser soldaten intresserad betrakta — är
i släkt med de resignerade känslor jag läser
i min katts ögon. Därför är det också
underbart när katten, långt efter dagens sista
måltid, utan vidare börjar högt spinna. Varför?
Ingen mat mer i dag, ingen lek. Ja, tror jagr
nu känner Zeppo att natten kommer, allt blir
lugnt och igenbommat, gardinerna rullas ned,
gatans larm har tystnat, snart klär pappan
av sig, i stället för på sig, går i säng, och
Zeppo kan sova, till börja med på hans ben,
tvärsöver dem, trygg vid att han då ej: kan
resa sig och få idéen- med utekängorna och allt
det andra, den rivaliserande katten, den hemska
Magazitel. — Därför spinner han i förväg.
Då jag läste Jack Londons Varghunden, kom
jag till ett ställe, som berörde mig särskilt.
Det är en helt obetydlig episod: London
skildrar hundens trofasta glädje, när han hittar
på att sluta sin hand om dess nos, behålla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
