Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN- KATT 169
egoist, och söm aldrig lönats tillräckligt,
syntes honom nu ha varit hans livs enda
innehåll. Till och med Magda, som han nästan
aldrig hörde något ifrån mera — och det var ju
riktigt: Du skall övergiva fader och moder...
stod det — förekom honom lika fjärran och
levande död som Inga. Men Olga, som i
morse serverat hans gröt och hans te och hjälpt
honom på med överrock och galoscher och
önskat honom helbrägda hem igen, hon var
således död och borta, och det kändes som hade^dct/
ryckts ur hans bröst, hjärta och lungor. Han
erinrade sig att hon de sista par veckorna
sett så blek ut, nästan lika vit som håret
var vitt, och han hade bett henne gå ned
till doktor Åsman, som bodde i huset, en
trappa upp. Men hon hade som vanligt svarat
att det ginge nog över, bara hon finge vila
sig litet. Och nu — nu var det för sent, det
var slut —
Med ens brast registratorn i gråt, han
snyftade som ett barn, det gick upp för honom
att han också var slut, detta var änden. Och
då han genom tårarna såg Jakob sitta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
