Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r68
HENNING. BERGER
derade:säckvävsvedbäraren, som. hon själv sytt,
bredvid sig. Hon var död.
En hejdlös sorg grep honom, samtidigt som
fasa och förtvivlan fyllde hans sinne, så att han
miste förmågan att tänka. Han hörde katten
jama och jama, men mindre klagande,
emedan den förmodligen nu hoppades att han
skulle kunna ställa allt tillrätta och väcka Olga
sora sov så hårt och ej besvarade Jakobs
rop och smekningar. Men han såg endast
den livlösa kroppen, utsträckt i en oändligt
rörande, trött ställning, stupad på sin post,
med de magra armarna och de kylknölta
händernas blå fingrar klamrade om ett vedträ
och vedbärarens stång som i lycklig vila. Den
gamle Brennessel sjönk ner på en köksstol,
han skakade så att tänderna skallrade, aldrig
hade han känt något liknande — det där
förra var över; borta, glömt och förlåtet,
äkten-skapsbryterskan, som svek löftet, hon avgivit
inför Guds heliga altare, fanns ej mer — men
hon, hon som låg här på golvet i sin fattiga
arbetsdräkt, hon som aldrig bundits av någon
ed, men vitnat i sitt släp för honom, eländige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
