Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2
HENNING BERGEfc
ovillkorligen föra tanken på det översinnligas
plan.
På en småländsk herrgård, vars innehavare
jag kände, hade man en stor, präktig katta,
vilken ofta hade en kull ungar. Sista gången
blev kattan överfallen av något skogsdjur och
repade sig ej riktigt från persen. Hon hade,
som vanligt vid dylika tillfällen, gått
hänsynslöst i bräschen för sina ungar, vilka hon för
övrigt denna gång dolt så hemlighetsfullt i
någon utbyggning, att inte ens dejorna visste,
var de voro.
En eftermiddag kom kattan upp på
veranda-trappan, släpande på en liten vacker unge i
nackskinnet. Hon lade den vid husfruns fötter,
slickade den omsorgsfullt, jamade och spann,
vilade sig en stund och blickade hela tiden
bedjande in i matmoderns ögon. Sen gick hon.
Om en timme kom hon med en ny unge och
upprepade samma ceremoni. Fem gånger kom
hon sålunda med var sin unge, tills i allo
fem små -kattungar lågo där. För varje gång
blev hennes vandring alltmer mödosam, sista
gången kunde hon knappt gå och måste oupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
