Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Cigarren brann till sista stump. Han
nändes icke slå af askan. Glödringen skimrade
som blinken från en röd stjärna.
— Jag önskar en figur dök upp, mumlade
Hector, någon som bad om eld. Det är ett
sådant vackert frimureri, människor emellan
som röka. Det nekas aldrig af någon. En
gatans tiggare kan bli betjänad af en guldbuk
och tvärtom.
Men cigarren tog slut. Den sista fuktiga,
tuggade stumpen, icke större än en tumnagel,
måste slängas. Ännu på asfalten glödde den
ett god natt till den ensamme.
Käppen smällde mot trottoaren. — Klick
— klack — kluck. — Jag — är — med. Den
enkla kryckan rundade sig som ett finger i
handen.
— En käpp är något, tänkte Hector. —
Ett sorts sällskap. Alla tiders vandrare ha
användt den. Den går med och hjälper till,
försvarar, deltar, man håller den i handen...
Och handtaget blir varmt — träet liksom
utstrålar värme.
Vid en annonspelare stannade han.
9. — Berger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
