Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättningen, som sjön vräkt hit opp! Kanske de andra
ligga här omkring också.»
»Din enfaldiga åsna!» svarade Månsson. »Han har väl
först drunknat, sedan spatserat hit och därpå lagt de där
alkvistarna över sig, så att han inte skulle frysa!
Begriper du inte, att här riktigt nog ar folk på ön — men det
gör ingenting!» tilläde han lugnare, och de små ögonen
tindrade av glädje. »Båtén måste vara sönderslagen för
dem: annars hade de nog hindrat oss från att plundra
vraket ! Och som fartyget inte är från vår trakt, så ä* vi inte
heller igenkända.»
Nu kommo drängarna med yxorna.
»Ge er i väg!» befallde Månsson. »Jag måste kapa av
de här silverpengarna... fan vete hur gubben kommit
ombord på en kofferdiman — jag ser på knapparna, att han
hört till flottan!»
»Nej nej», ropade Svarte-Jan, »låt honom ha dem! Det
har olycka med sig att röva kronans äretecken.»
»Det ger jag fan!» Han avskar medaljerna och
stoppade dem i fickan.
Georg hade största möda att avhålla sig från att rusa
fram vid detta skändliga dåd, men hoppet att vid
fångandet av själva skurkarna även återfå gubbens dyrbaraste
egendom, som skulle följa honom i graven, höll honom
tillbaka, tills de samtligen kommit i båten och rott ett litet
stycke.
Då gav han den överenskomna signalen, som besvarades
närmare än han trodde.
Vrakplundrarna vilade på årorna och stirrade på Georg,
som nu framträtt och skyndsamt ilade åt det håll, varifrån
signalen besvarats.
De syntes rådslå. Men hastigt grepo de årorna och
började ro av alla krafter.
Georg fick nu andra signalen från sin besättning. Och
några ögonblick senare satt han i sin egen båt, sedan han
befallt, att en del av folket skulle kvarstanna som vakt vid
vraket.
»Sätt av och hala ut, gossar! Vi skola visa de bovarna
att vi endast till behaglig tid låtit dem husera... Ni såg
väl, att de plundrade vraket?»
»Från början till slut, kapten, men det kostade på att
lyda order och hålla sig overksam, då vi började frukta, att
kapten kanske fallit för de nidingarna!»
3 B Enslingen på Johannisskäret II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
