Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat, att Georg skulle yttra något om sin avresa eller oek
tillkännage, att han upplöst sin äldre förbindelse.
»Jag tror, min gosse», sade han en förmiddag, då de
befunno sig ensamma i sällskapsrummet, »att dina affärer
i Torekov icke lida någonting ifall du skulle göra en resa
till hemorten — jag begriper nog vad din far längtar att
se dig och vad du sj älv bör längta efter honom! Dessutom,
ifall mitt minne ej slår mig felt, är det ju vissa band, som
fängsla dig på det hållet?»
»Just icke egentligen band», svarade Georg, blodröd —
»jag har en gång fått nej.»
»Anser du dig således fri från all förbindelse med
mamsell Holmer?»
»Icke... nej, icke alldeles! Ty jag är säker, att hon
ännu älskar mig, och jag vet, att hon är mig trogen.»
»I så fall ser jag icke att dina utsikter kunna stå bättre.»
Det följ de en stunds tystnad. Så fortsatte hon:
»Res hem, stadfäst eller upplös din förbindelse,
vilket-dera som för din och hennes lycka är det bästa, men låt det
komma till ett avgörande beslut.»
Allt starkare blossade blodet på Georgs kinder. »Jag
reser ännu i morgon!»
»Jag lyckönskar dig att hava vunnit detta välde över dig
själv!» var kommendörkaptenens svar, i det han lämnade
rummet.
Fördjupad i tankar över den vändning saken tagit
kvarstod Georg vid fönstret och ritade på den dimmiga rutan
ömsom Fannys och Elviras namn.
Medan han inom sig suckade: »Kanske ser jag Elvira
i dag för sista gången, ty blir det allvar av med Fanny, då
vågar jag aldrig, aldrig mera återse henne!» nalkades just
hon, från vilken han ville fly, och frågade i sin vanliga
vänskapliga ton vad som upptog kapten Letslers tankar.
»Min hemresa!» svarade Georg.
»Kapten Letslers hemresa?» Underrättelsen kom så tvärt,
att hon helt och hållet föll ur den hittills så lyckligt spelade
rollen: hon blev röd... hon darrade.
Georgs blick uppfångade dessa tecken, och hans hjärta
klappade våldsamt... »Ja», sade han sakta, »jag
återvänder i morgon till Johannisskäret!»
»Har det kommit något oroande brev?»
»Nej, intet brev kallar mig.»
»Vad då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
