Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde henne, att hon borde ändra uppförande, om hon ville
bliva en gärna sedd medlem av familjen.
Men Henrika lät ej böja sig. Hon hatade Leopoldine
för hennes skönhet, hennes mildhet och älskvärdhet, ja, för
alla hennes vackra egenskaper, och ju mer hon insåg, att
detta hat, vilket hon ej förmådde dölja, gjorde henne själv
obehaglig i våra ögon, desto mer tilltog det.
Först längre fram erfor jag, att hennes förhållande hade
ännu en annan orsak: den ovärdiga kvinnan älskade mig
med vild passion. Hennes kärlek till mig hade upptäckt
min till Leopoldine — och nu hade hon de förfärligaste
vapen till hämnd för min likgiltighet och Leopoldines
överlägsenhet.
Hennes första åtgärd var, att åt en av grannfruarna
under tystlåtenhet anförtro sin djupa sorg över den upptäckt,
hon genast vid sin ankomst till Sorgenfri hade gjort, en
upptäckt, som helt och hållet vore orsaken till hennes
oöver-vinnerliga vedervilja mot Leopoldine, denna falska kvinna,
vilken dreve det grymmaste gäck med sin makes
godtrogenhet och rakt under hans ögon underhölle en
kärlekshandel med hans bäste vän.
Och ryktet flög med raketens hastighet från mun till
mun.
Henrika triumferade. Hon vågade redan i sitt sätt mot
Richards hustru visa något ännu mera stötande än brist på
artighet. Med förundran betraktade henne den
omisstänksamma Leopoldine och trodde sig säkerligen hava hört
galet, då Henrika med halvsnäsig eller nästan föraktlig ton
lät undfalla sig uttryck, som ännu ingen annan än hon
sj älv begrep.
Men vid ett sådant tillfälle hörde jag Richard för första
gången yttra sig med stränghet. »Jag måste erinra dig,
Henrika, att, om du vidare glömmer dig i den grad som
du nu gjort, du får ursäkta att jag ber dig uppsöka ett
annat hem!»
»Och jag», svarade djärvt den oblyga kvinnan, retad till
ytterlighet, troligen genom den omständigheten att jag
åhört tillrättavisningen, »jag vill önska, att här icke funnes
någon, som glömmer sig mer än jag.»
»Vad menar du?» frågade Richard under ett uttryck av
förvåning. »Anser du kanhända, att jag icke äger rätt att
taga min hustrus parti mot dig, emedan du befinner dig i
en ställning, som fordrar grannlagenhet? Men förstå mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
