Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I morgon», svarade hon, »skola vi förklara oss!» Och
hon ilade bort
Det blev åter tyst i rummet.
Jag lämnade mitt gömställe, knackade på dörren och
sade: »Öppna, Richard — jag kommer för att taga,avsked!»
»Jag vet det!» svarade han i en ton av onaturligt lugn.
»Men som jag har några sysselsättningar, vilka nu
upptaga min tid, skola vi uppskjuta detta avsked några
timmar: klockan sex är jag till din tjänst.»
(Här var en mängd överstykningar och tillskrivningar
i anteckningarna, vilket nogsamt tillkännagav hur svårt
det varit för den arme enslingen på Johannisskäret att
fortsätta sin berättelse. Slutligen började han helt tvärt med
dessa ord):
Innan du fortsätter, Georg, så läs det bifogade brevet
från Richard till hans hustru! Hon erhöll det morgonen
efter ovannämnda natt.
»Leopoldine!
JJnder två månader har jag grad för grad genoptgått
avgrundens alla marter.
Jag var förenad med en kvinna, som jag avgudade.
Ännu en gång är det ljuvt att minnas detta: det är min sista
fröjd på jorden. Jag levde genom din kärlek, min
Leopoldine ... jag överlever ej förlusten av den.
Jag hatar, jag avskyr denna förhatliga, avundsfulla
kvinna, som med infernalisk skadeglädje ryckte bindeln från
mina ögon, som med försiktig slughet började med giftiga
häntydningar och sedan visade mig, att var människa
kände mer än jag, att man ägnade mig ett eländigt
medlidande, under det man log åt min blindhet.
Bär jorden en större förrädare än den, som under
vänskapens mask smyger det dödande giftet in i vännens
hjärta, stjäl han högsta klenod och ger hans ärliga namn till
pris åt vanhedern och åtlöjet!
Denne brottsling är under föraktet.
Då du i natt kom till min dörr, Leopoldine, smektes än
en gång min sönderslitna själ av en vansinnig dröm om
din oskuld — huru kunde jag så villa mig, efter vad jag
denna afton själv sett och hört!
Men ditt rykte, ditt rykte o, min Leopoldine...
vilka brännande tårar har jag ej under sömnlösa nätter
gråtit över detta fläckade rykte, vilket en gång var min stolthet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
