Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du få erfara följderna av din vägran!’ Efter en sådan
hotelse vet du vad jag har att frukta. Och jag har ingen i
vida världen.»
Du förstår de känslor, min son, som vid dessa så sorgset
uttalade ord fattade mig! Denna unga, sköna varelse hade
ingen att luta sig till i världen — jag ägde ej heller någon.
Jag var nu trettiosju år, hade överlevat passionens
stormar, jag var skyddad mot kärlekens pilar — huru skulle
de få fäste i ett hjärta, uppbränt och tomt som en öken?
Och likväl erfor jag något bittert ljuvt, som länge varit mig
främmande.
Den förtrogna vännen hade vänliga ord men föga tröst
att giva. Och snart blev Nicoline ensam med sina
bekymmer.
Jag kunde ej motstå begäret att nalkas henne, och jag
hälsade så vördnadsfullt, att den unga flickan, som av
förskräckelse först sprungit upp, lugnad åter satte sig, i det
hon med ett slags sympatiskt deltagande betraktade mitt
ansikte, där hon, som redan själv lärt känna lidandet, hade
lätt att igenkänna spåren efter en djup och obotlig olycka.
Jag vill fatta mig kort, min son. Jag blev i tillfälle att
göra den unga flickans bekantskap och jag lärde mig älska
henne.
Om jag funnit Nicoline i lyckans sköte, omgiven av
ungdomens och skönhetens vanliga förströelser och nöjen,
skulle jag troligen aldrig, även om det varit möjligt att jag
kunnat älska henne ännu högre än jag gjorde, hava vågat
begära, att hon skulle dela en mans öden, vilken, i det han
skänkte henne sitt namn, på samma gång måste för henne
tillsluta portarna till den friska ungdomsvärld, i vilken hon
varit van att leva.
Men Nicoline var obekant med denna skimrande, hastigt
försvinnande lycka, som utgör en av hennes ålders
rättigheter: hon var obekant med sällheten, hon var obekant med
livet, och vad jag gick att bjuda henne, kunde, då det
rosenfärgades av kärleken, anses som hög lycka
jämförelsevis med vad som väntade henne, antingen hon inginge
föreningen med den person, som hon djupt avskydde, eller
kvarstannade hos en kvinna, vilken i d^t fallet icke skulle
spara något att göra henne tiden bitter.
Jag var således utan samvetsförebråelser besluten att
lägga bägges vårt väl i den älskades händer: hon skulle
avgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
