Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton tillviskade jag henne min kärlek och min bön,
att hon ville bliva den, vilken drömmen redan länge
utlovat mig till stjärna på min mörka väg.
Jag erfor nu betydelsen av min dröm. Jag drack ur
sällhetens källa: den älskade vilade hårt tryckt intill mitt
hj ärta^ och så försvunno bägges våra sj älar i de ändlösa
rymderna.
Men vilket uppvaknande!... Mörkrets andar lurade på
detta ögonblick för att hånle åt mina beräkningar på jordisk
lycka.
»Min Nicoline, min älskade», sade jag, »skall du ej om
några år i mig se endast en äldre man, som ej kan väcka
annat än ditt deltagande? Jag står redan vid mannaålderns
middag... det går fort utföre — har du tänkt på detta?»
*Ja> jag har tänkt därpå!» svarade hon med den
oskuldsfullaste öppenhet. »Ty nästan från den första stund vi
sågo varandra, förekom det mig, att ett sådant ögonblick
som detta måste inträffa. En inre röst viskade det i min
själ, och jag har sagt till mig själv: ’Han är icke mera
så ung: desto bättre, han har prövat svåra sorger och
lidanden... så mycket bättre — han skall då icke mera
hänföras och besegras av de onda lidelser, som lägga den yngre
mannen i sina bojor och jaga honom till förskräckliga
gärningar ... Min stackars olyckliga mor valde en helt ung
man, och... ack... hon slutade sitt liv på dårhuset! Jag
vill välja en stadgad man: på hans kärlek kan jag bygga
mig en varaktig himmel P»
Jag for tillbaka, berörd av osaliga tankar... men jag
var ej vaken —# det var endast den gamla nattsången, som
återljöd i mina*Öron.
»Du ryser!» återtog hon. »Vill du ej höra mig?»
Jag pressade hennes händer mot mitt hjärta. Huru
kunde jag vägra att höra vad hon hade att säga mig!
Iion återtog: »Du får rysa än mer... men du måste
ju ändå veta det... Min far hette Tank — du har aldrig
hört hans namn, ty min fostermor gav mig sitt: hon ville
ej, att jag skulle bära min fars, vid vilket så många bittra
minnen fästa de sig. Han var en ädel och god man och
levde med min mor i ett paradis. Men var deras lycka
stor, blev deras elände så mycket djupare. En värderad
vän, som ägde min fars fulla förtroende, levde en tid i hans
hus, under det han hemligt älskade hans hustru. Min mor
var ren som en lilja, och ändå — så har man berättat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
