Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Letsler spratt till: nog var det Karolus, men icke denne
ensam. Sinnesrörelsen blev honom så övermäktig, att han
måste stödja sig mot kakelugnen.
Dörren gick upp.
Det var endast Karolus som inträdde. Men hans
ansikte hade ej blott det vanliga glättiga uttrycket, utan det
verkligen strålade.
»God afton, herr Letsler... Hur i Guds namn står det
till? Jag kommer seglande med en nyhet, så bålstor, så
gladelig, att herr Letsler inte får tid till sorg på mång’
Herrans år!»
»Låt honom komma, låt honom komma!» stammade
enslingen och visade på dörren. »Tror du, att jag ej känt igen
hans steg!»
Den, som stod därutanför och lyssnade, hörde orden.
Än en gång sprang dörren upp... och nu låg Georg i sin
fars armar.
»Min son, min son!»
Georg hade glömt varje sorg för sällheten av sin fars
famntag — ja, han hade till och med glömt, att han om
denne far visste saker, vilka det för sonen icke var
lyckligt att känna. Det finge likväl fadern icke så snart ana,
men då han erfore det, skulle han på samma gång lära
känna djupet av sin sons kärlek.
Äntligen lyfte Georg huvudet från sin fars bröst. »Pappa
kan tro mig: jag har aldrig känt mig så lycklig som i
denna stund, då jag i pappas ögon och kraften av pappas
famntag märker hur mycket kärare jag blivit pappa, sedan det
stod på vippen, att vi aldrig mer skulle mötas här i
världen. Ack, hade jag blott icke i den stunden förlorat en så
värderad vän, ville jag gärna för sällheten att bli så
mottagen hundra gånger hava kastat mig i sjön under den
bistraste oktobernatt!»
Denna afton var en av de få oblandat sälla på
Johannisskäret.
Sedan Karolus sent om sider rest hem till sitt, ville
far och son ännu språka en liten stund. Men av stunden
blev så oförmärkt en hel timme och av timmen timmar.
Aldrig kunde Letsler få höra nog många beskrivningar
om Helgenäs och dess invånare. Han följde Georgs läppar
med en uppmärksamhet liksom han velat uppsnappa orden,
innan de väl hunnit fram. Men Georg nödgades med stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
