Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta försiktighet välj a dessa ord, så att hans far icke skulle
ana, att han redan kände allt.
I längden blev det honom dock omöjligt att på ett
naturligt sätt fortfara med dessa kringskärningar, i synnerhet
som hans egna känslor beständigt hotade att brusa över —
och innan far och son till det sista godnatt tryckte bröst
mot bröst, var allt förrått.
Georg hade talat så, som blott det varmaste hjärta, den
mest grannlaga ömhet kunde tala. Och nattens skuggor
dolde för honom faderns ångest, hans ömsom blodröda och
askfärgade kind. Men deras tårar, deras suckar och böner
hade blandats och sammansmält, och de lovade varandra,
att detta skulle vara det första, sista, enda tillfället, då de
vidrörde den bittraste av det förflutnas hemligheter.
Denna hemlighet, som ej rörde någon annan på jorden
än dem, skulle också med dem få dö.
LV.
Georg vaknade den följande morgonen ej förrän brasans
flammande sken visade honom föremålen i rummet så glada
och vackra som han om aftonen sett dem. Och han
vaknade i frid, ty det första ljud, som nådde hans öra, var
Nisses morgonpsalm.
»Månne han sover ännu?» Georg framsträckte huvudet
så långt som möjligt för att lyssna åt faderns rum. »O, att
han det gjorde... Jag vill se åt!»
Han klädde sig så fort och tillika tyst, att Letsler ej
hörde någonting förrän han sakta trädde över tröskeln.
Men då, fattad av en obestämd fruktan att redan möta
sonens blick, låtsade han sova.^
Georg smög sig fram till sängen.
»Om jag nu», tänkte Letsler, »kunde skönja hans ansikte,
skulle det kanhända — ja, troligen — uttrycka andra
känslor än dem, som jag får se.»
Men denna fruktan vek snart undan för en ljuv och
innerlig fröjd: han kände sin panna lätt vidröras av sonens
kyss och hörde honom viska: »Sov, sov,.. medan du sover,
vill jag bedja för dig liksom i natt!»
Nu försvann ur Letslers själ både blygsel och misstro.
»Har du även i natt bett för mig, min Georg», sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
