Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nisse — vi passa så väl ihop — därtill edra brev,
mina-barn, och ännu en vän, som aldrig blir främmande för mig;
min andra dotter.»
*Ja> jag trodde», sade Georg med varm blick, »att inga
förhållanden skulle förändra henne!»
»Däri har du rätt... Och nu går handeln på Strand åter
mycket bra, fastän i mindre skala. Fanny är så driftig, så
verksam, att man ej nog kan berömma henne.»
»Gud ske lov» sade Elvira rodnande. »Jag har ibland
haft en fruktan ...» Q
»Frukta icke för henne, min dotter! Hon har en av
dessa själar, vilka i motgången starkast utveckla sig.
Hennes lugna, klara sinne förlikes ej med en trånande sorg:
också kan man ej se på henne, att hon haft någon sådan.»
Svårt är att avgöra, om Letsler yttrade detta antingen
för att lugna Georgs och Elviras farhågor eller för att låta
Fanny vederfaras den rättvisa, som hennes förhållande
för-t j änte.
Mycket lättad utropade Elvira utan betänkande: »Resa
vi ej dit i morgon, Georg?»
»I morgon... ja... om vädret blir vackert!» svarade
han dröjande.
»Och varför skulle det ej bli vackert? Nog blir det
det!» I Elviras blick uppsprang en skymt av oro.
Georg fattade hennes hand och såg henne in i ögat. »Vi
skola resa!»
»Och i övermorgon bjuda vi patron Holmers att i
sällskap med pappa äta middag hos oss på fartyget?»
Då det unga paret om aftonen kommit i ensamhet, sade
Elvira, under det hon arm i arm med Georg stod vid
fönstret och blickade uppåt stjärnorna, som så vänligt blänkte
på den mörka hösthimmelen: »Jag vet ej, om jag
misshagade dig med mitt förslag att bjuda Holmers till
briggen — du svarade mig ej!»
»Jag svarade ej, emedan jag i pappas närvaro icke
ville såra dig med en motsägelse, och dessutom hoppades
jag, att när du bättre övertänkt detta förslag, du själv
skulle förkasta det.»
»Och varför skulle jag det?» frågade hon med en lätt
darrning i rösten.
»Varför... det säger dig troligen ditt fina omdöme
säkrare än jag kan förklara det.»
»Nej, det ger mig ingen förklaring!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
