Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 198 —’
lät mig känna, att jag var dig skyldig något, —
aldrig ingrep i mitt eget lif. Det, Torsten, har
jag varit dig så tacksam för.
Torsten.
Det är du mig tacksam för!
Helena.
Ja, och jag hoppades, att det alltid skulle
få förbli så. — Hvarför kan det icke fortfara,
— hvad kan Richard ändra i det, — han lämnar
oss ju snart igen, — och sedan blir det nog
bättre ändå, — då vi äro alldeles ensamma.
Hvarför kan det icke fortfara?
Torsten.
Därför att jag älskar dig.
Helena.
Åh fy — nämn icke det ordet!
Torsten.
Är jag dig så förhatlig?
Helena.
Det ordet är mig förhatligt. — Aldrig
nämnes det utom i samband med något lågt och
föraktligt. — Hvarför skulle du säga mig det?
Torsten.
Har du icke vetat det förut då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
