Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3?
kommer att skänka mig så många
oförgätliga stunder, och som är ett af Svenska
literaturens märkvärdigaste phenomener,
kunde man skrifva en liel bok; för närvarande får
du åtnöja dig med dessa flyktiga
reflexioner. I författarens fädernesland har det ej
blifvit emottaget med det bifall, det förtjenar.
Svenskarne äro i allmänhet ej så stora
älskare af poesien, att ej en dikt på 800 sidor
skulle afskräcka mången från genomläsning.
Den ryktbara tidningen Argus har en gång
påstått, att det lätt-berättande, i synnerhet
komiska, skaldeslaget vore egentligen passande
för Svenskarne, och, ehuru detta påstående,
på det hela taget, är falskt, bör man dock
ej neka, att de Svenska skalderna, i fall de
önska att få sin poesi allmännare känd, ej
böra utdela den i för stora portioner.
Bland Atterboms drabanter, att jag må
nyttja ett bekant uttryck af Vitalis, är
äfven ett fruntimmer, den namnkunniga
skaldinnan Euphrosyne. Hon har alldeles ingen
likhet med Fru Lenngren, utan har gått sin
egen bana, ehuru man kunde säga, att
hennes lyrik ofta liknar Atterboms. Om man
till ex. jemnför Atterboms sköna poem
"Fjäriln" med Euphrosynes ej mindre sköna
poem "Jungfrun i det Gröna", så finner man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
