- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
40

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blev nämligen president i Svea Hovrätt, under det ättlingarna i övrigt verkat
inom den svenska kulturen såsom officerare, ämbetsmän, läkare och
författare.

Adolf Ludvig Levin hade till stor del sin övergång till den kristna läran
att tacka för sin framgång, då ju judarna allt fortfarande voro illa tålda, men
tack vare sin intima beröring med de maktägande blev han i tillfälle att på
sitt sätt dämpa den rådande oviljan mot israeliterna och i viss mån förbereda
opinionen för den snart stundande judeemancipationen i Sverige.

Gustaf III:s intresse för judarna.



Det var dock framförallt under sina utländska resor och särskilt under
vistelsen i Frankrike, som Gustaf III mottog de nya intryck, vilka efterhand
omsattes i de många sociala reformer, som beteckna det tidigare skedet av
hans regering. Vid hovet i Versailles kom konungen i beröring med ett
flertal av tidens märkligaste män å vetenskapens, filosofiens och litteraturens
områden. Här uppgjordes även planerna till den statsvälvning, som
sedermera gav konungen makt att genomföra ett flertal av de reformer, vilka
redan nu föresvävade honom.

Bland dessa reformer intogo särskilt den utvidgade religionsfriheten
samt förbättringarna inom handel och näringsliv en betydande plats, och när
de omsider genomfördes, blevo de till största fördel för judarna, vilka
därigenom slutligen bereddes tillfälle att bosätta sig inom Sverige.
Frihamnsinrättningen i Marstrand gav därvid en första antydan om de nya rättigheter,
som väntade israeliterna, och den följdes snart av liknande anordningar.

En kort tid efter det Porto Francoprivilegierna blivit utfärdade för
Marstrand höll nämligen konungen statsråd i Hälsingfors (den 6 juni 1775),
därvid man beslöt om de åtgärder, som borde vidtagas till Finlands utveckling.
Bland dessa åtgärder märktes även anläggandet av tre nya köpingar, varvid
det förbehållet gjordes, att nämnda orter ej skulle betungas av de
förordningar, vilka i allmänhet höllo näringslivet inom vissa gränser, vare sig det
gällde handelsprivilegier eller skråväsende. Därjämte beviljades främmande
trosbekännare fri religionsutövning i dessa tre köpingar, — en rättighet, som
särskilt var adresserad åt judarna och grundande sig på en även i Danmark
begagnad metod att låta israeliter bosätta sig i smärre städer för att
därstädes öka handelsomsättningen.

Även i Pommern, som vid denna tid tillhörde Sverige, beviljades
samtidigt vissa friheter för de judar, som ville nedsätta sig i landet. Inom kort
samlade sig också i Stralsund ett så stort antal israeliter, att de grundade en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free