- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
81

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I detta samband kan nämnas, att pantlåneinrättningen i »Stockholm, det
s. k. Assistance-Contoiret, först inrättades år 1772, men att detsamma i
huvudsak var avsett för den fattigare befolkningen, som där mot en billig ränta
kunde erhålla smärre lån å inlämnade panter. Inrättningen hade mera
karaktären av en välgörenhetsstiftelse, vilket även framgår av den stundom
begagnade benämningen »Monte di pieta». De högre stånden med deras
större penningebehov måste dock ofta anlita andra lånekällor, och vid sådana
tillfällen torde judarnas kassakistor hava varit nog så välgörande.

Judarnas säkra affärsblick samt deras vana vid penningomsättning och
växelmäkleri gjorde dem även lämpliga såsom förvaltare av större kapital,
och några av dem blevo även anlitade i dylika ärenden inom de högre
stånden — liksom furstarna i utlandet ej heller drogo sig för att utnyttja
judarnas skicklighet i detta avseende. Vänskapen mellan greve Axel Löven
och Jacob Marcus i Norrköping var delvis grundad på de tjänster, juden
gjorde denne adelsman under hans bortovaro i kriget såsom hans
förtroendeman i affärer.

Från Tyskland kan antecknas ett liknande fall, som dock blev av långt
större betydelse både i ekonomiskt och politiskt hänseende:

Vid Napoleons anfall mot det tyska riket år 1806 fann sig kurfursten av Hessen nödsakad
att söka rädda sin privata förmögenhet, som uppgick till c:a 40 millioner kronor efter nutida
beräkning. Han anförtrodde denna silverskatt åt juden Meyer Anselm Bauer från Frankfurt,
vilken under kriget förvaltade den stora summan under många svårigheter och med verklig
livsfara. Efter freden återställde Bauer skatten jämte ränta och grundlade därigenom det höga
anseende hans efterkommande alltjämt bevara. Hans söner, — de fem bankirerna Rothschild,
— blevo år 1822 upphöjda i friherreligt stånd.

Såsom ett synnerligen märkligt exempel på höga vederbörandes
förtroende för judarna må anföras den ryktbara s. k. »skeppshandeln» — en affär
av så egenartad beskaffenhet, att den medförde europeiska förvecklingar och
var nära att bringa Sverige i krig med Ryssland.

Svenska staten hade nämligen beslutat försälja en del utrangerade krigsfartyg, och
firman Benedichs & Michaelson, vilka på sin tid övertagit Aron Isaks affärsrörelse , skulle
förmedla affären för kronans räkning. Några engelska spekulanter inköpte de första
fartygen, men det blev snart bekant, att bakom dem stodo några av de nuvarande
sydamerikanska republikerna, vilka då under Simon Bolivars ledning sökte göra sig
oberoende av Spanien. När den andra skeppshandeln något senare skulle avslutas, inlade
Spanien protest mot affären, och samtidigt hotade kejsar Alexander Sverige med krig,
om skeppen utlämnades. Carl XIV Johan var först hågad att låta affären gå i
verkställighet och taga risken av ett krig mot Ryssland, men statsråden avrådde och
»skeppshandeln» inställdes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free