- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
96

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvudbonaden, och de rättrogna bland dem buro alltid en liten mössa i vardagslag,
då det av religiösa skäl ej ansågs tillåtet att visa en obetäckt hjässa. Vid
besök i synagogan var man mycket noga härmed, och judarna sitta alltid
under gudstjänsten med hatten på huvudet. En jude går f. ö. aldrig in i
templet utan att hatten sitter på — även i vardagslag.

Judarna iakttogo ävenledes en viss försiktighet ifråga om kläderna i
andra avseenden, vilket fordom kom till uttryck på flerahanda märkliga
sätt. Av religiösa skäl ville de ogärna bära kläder, som begagnats av kristna,
emedan dessa plagg vanligen burits i en kristen kyrka; och när israeliterna
vid något tillfälle köpte »kristna» kläder för att använda dem, så läto de
först sprätta isär alltsammans för att kunna borttaga all linnesöm ur
ylletyget, enligt den mosaiska föreskriften. När en kristen skräddare skulle sy
kläder åt judarna, gåvo de honom vanligen hampgarn för att han icke skulle
använda linnetråd vid arbetet. Denna noggrannhet hade dock egentligen
endast avseende på sådana klädesplagg, vilka direkt alstrade kroppsvärme
eller buros närmast kroppen, såsom t. ex. rock, byxor, strumpor, vantar eller
hatt. Utanpå dessa saker kunde väl användas t. ex. en filt eller dylikt av
blandat material. För de döda gällde icke dessa regler, varföre deras lik
kunde få svepas i ett tyg av olikartad beskaffenhet.

Efter judeemancipationens genomförande mot slutet av 1700-talet uppstod bland judarna
i Köpenhamn en kyrklig strid rörande klädedräkten, vilken även var av betydelse för judarna
i Sverige på grund av de livliga förbindelserna mellan de mosaiska trosbekännarna i de båda
länderna. Striden rörde sig om vilka kläder, som voro tillåtna i synagogan, sedan judarna
numera börjat bortlägga en föregående klädedräkt och i stället anpassa sig efter modet bland
de folk, hos vilka de sökte gästfrihet. År 1791 blev sålunda av församlingsföreståndarna i
den danska huvudstaden utgiven en föreskrift rörande klädedräkten, som vittnade om en
växande tolerans och anpassningsförmåga bland judarna, och som giver en intressant inblick i
tidens tänkesätt. Enligt densamma tillätos de judar, som buro stångpiskperuk eller
sammanbundet hår, att i synagogan förrätta all slags religiös tjänst, vare sig å sabbat, helg- eller
söckendag, däri även inbegripet bönläsning över avlidna föräldrar, omskärelse, fadderskap och
framförande till brudvigsel. Däremot förbjödos de så klädda personerna att framträda till stora
läsningen, att intaga plats såsom föresångare vid bönerna eller att blåsa i hornet på
nyårsdagen.

I samband härmed kunna vi nämna, att lagen förbjöd judarna att
avskära skägg eller hår så, som deras grannar araberna hade för sed.
Denna regel kan numera ej så lätt följas, men man kan dock ofta
iakttaga, hurusom en del judar ordna frisyren på ett särskilt sätt, och de
ortodoxa israeliterna kunna därvid igenkännas på vissa egenheter vid hårets
kamning.

Det är även intressant att erinra sig, hurusom de fransar, som även av
kristna fruntimmer bäras å ytterplagg, ursprungligen anbefallts av Moses.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free