- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
100

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortsatte måltiden, varvid judarna ävenledes läste en bön, när de första
gången drucko något, och då man var färdig upplästes Davids 67 psalm.

Judarna äga som bekant ett flertal fastedagar, vilka firas med stor
vördnad av de rättrogna och mera nogräknade israeliterna. En fastedag tager sin
början redan föregående dags afton vid solnedgången och fortsätter sedan ett
dygn, intill dess stjärnorna åter börja blinka på himmelen, och under denna
tid förtära judarna varken mat eller dryck. På fastedagen inlägga de även
i sina böner syndabekännelsen samt läsa de stycken ur Skriften, som skildra
den händelse, vilken står i samband med respektive fastor.

Judarnas slakt.



Judarnas slaktmetod, — den s. k. »schäktningen» — skiljer sig
betydligt från de seder och bruk, som vid liknande tillfällen användas bland de
kristna folken, och grundar sig på en urgammal ritual, så att slakten i viss
mån får karaktären av en religiös förrättning. Djurens avlivande
förrättades nämligen av en särskild tjänsteman bland israeliterna (den s. k.
»schochet»), vilken först efter flera års lärotid får antagas till sådan befattning.
Denne man utövar samtidigt en viss kontroll över kreaturens kvalitet och
följer därvid de stränga regler, judarna uppställt ifråga om köttets
beskaffenhet. Schäktarens kompetens skall styrkas av en rabbin, som däröver
utfärdar ett särskilt intyg, det s. k. »kabbala».

Slakten sker medelst en lång kniv (»schäkta») av c:a 12—18 tums längd
och 3—4 tums bredd, vilken av judarna vårdas likt ett operationsinstrument
och får icke användas till något annat ändamål. Före slaktningen striglar
schäktaren kniven med stor omsorg på en särskild sten, stryker den
därefter tre gånger med nageln och tre gånger med fingret över eggen samt
ytterligare tre gånger utefter sidorna. Schäcktan får ej hava den minsta
skåra utan måste vara lika jämn och skarp som en rakkniv.

Vid slaktboskapens framförande tages noga hänsyn till att icke några
skadade eller sjuka djur mottagas, och sedan denna granskning verkställts,
bindes kreaturets fötter tillsammans, varefter det lägges omkull enligt en
ceremoni, som skall hänsyfta på Abrahams offer, då han av Gud befalldes
att döda sin son. Vid detta tillfälle bundos nämligen som bekant Isaks
armar och ben tillsammans, varefter fadern lade honom på offeraltaret.

Sedan dessa förberedelser avslutats, läser schäktaren på hebreiska en
bön, vilken stöder sig på 5 Mosebok 12 kap. 21 v. (Lovad vare Du, o
Evige vår Gud, världens Konung som har helgat oss med Dina bud och
anbefallt oss budet om schäktningen). Därefter sätter han kniven på djurets
strupe och drager den trefalt fram och åter, likt en fiolstråke, varvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free