Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den norska ståndpunkten ifråga om israeliterna. Genom Grundlovens bud
voro nämligen alla judar förbjudna att inkomma i Norge — en föreskrift,
som ägde gällande kraft ända till år 1851.
Ett nytt judereglemente.
Efter den stora striden vid 1815 års riksdag gällde det gamla
judereglementet ännu några årtionden framåt, ehuru K. Maj:t allt som oftast i nåder
gjorde vissa medgivanden, när så kunde ske utan större svårigheter. En
eller annan israelit kunde därvid komma i åtnjutande av några förmåner
ifråga om både handel och handtverk för att sålunda beredas en bättre
utkomst. År 1828 beviljades t. o. m. rättighet för judar att eventuellt
övertaga sockerbruket i Uddevalla, ehuru denna stad för övrigt var stängd för
dem.
Judarna vållade dock fortfarande mycken politisk oro i landet, och
ständerna upptogo ofta det israelitiska problemet under riksdagsdebatterna. Man
betraktade alltjämt judarna såsom främlingar inom landet på grund av den
stora rasolikheten samt den religiösa avvikelsen, och till detta kom den rent
praktiska konkurrensfrågan. Denna utgjorde även kärnpunkten i det
svårlösta sociala problemet, och judarnas skadlighet för näringslivet blev gång
efter annan upptagen till granskning.
I vår tid med dess öppna konkurrens och vidsträckta näringsfrihet hava
vi nästan hunnit glömma de regelmässiga och högtidliga former, varunder
handel och industri fordom arbetade, men om man gör sig mödan att i
minnet återkalla äldre dagars förhållanden på det merkantila området i vårt
land, så finner striden mot judarna lätt sin förklaring. Den opposition mot
israeliterna, som särskilt gav sig tillkänna inom borgarståndet, var endast
ett utslag av handelsmännens inbördes solidaritet, vilken drev dem att
bekämpa varje främmande intrång i deras av ålder hävdvunna rättigheter.
På grund av sin sammanhållning och sina traditioner var borgerskapet
under detta tidsskede en verklig politisk maktfaktor av betydelse. Till detta
stånd räknades de som i städerna erhållit tillstånd att driva
handelsrörelse eller utöva yrke och handtverk, för vilket ändamål särskilt burskap
måste sökas hos magistraten, varvid den sökande ålades att ställa borgen
för sex års kommunalutskylder. Handelsmännen sammanslöto sig i städerna
till en societet, som tillvaratog deras intressen, under det handtverkarna
alltefter olika yrkesgrenar bildade ett flertal skrå, och såsom en allmän regel
gällde, att varje intrång i de givna privilegierna strängt beivrades, likaväl
som man inom sina sammanslutningar höll en patriarkalisk ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0166.html
